sandrajohannaemelie.blogg.se

När jag bodde utomlands i nästan 4 år så hängde jag med folk 24/7 - jag jobbade med mina kompisar, hängde med mina kompisar på fritiden och bodde med mina kompisar. Som minst så bodde jag med en person och som mest med 20 st i ett stort hus med pool, fatta hur fett det var?! Jag var i princip aldrig ensam, förutom de få gångerna jag valde det själv. För mig som person så passade det mig perfekt då jag är så galet sällskapssjuk och faktist mår dåligt av att vara själv. Kanske är det sjukt att jag mår dåligt men så är det. Då börjar tankarna snurra om jag inte duger osv. men det är en annan historia. Det jag vill ha sagt är att jag nu har nått mitt första break down (tydligen så har jag hållt ut länge enligt en nära guidevän). Och det är tur att jag har denna guidevännen, som berättade för mig att många som jobbat som guider har svårt att anpassa sig till den svenska vardagen igen. Jag har det definitivt, mer än någonsin nu ett år efter jag flyttat hem. För nu har jag hittat rätt i allt annat; jag har skaffat en lägenhet som jag inrett precis som jag vill ha den och jag fick jobbet som jag verkligen ville ha där jag trivs super. Men nu när jag hunnit landa i allt så inser jag hur otroligt ensam jag känner mig, jag har vänner och en pojkvän jag älskar men i Sverige så är alla så uppe i sitt, ingen har tid och alla säger att allt blir bättre till sommaren. Jag har full förståelse för att dem är uppe i sitt och inte har tid alltid. Jag förstår det! Men jag måste ta tag i min ensamhet. Jag måste bryta jante. För hur lär man känna nya människor om det inte är genom jobb eller skola? På Malta kunde jag börja prata med andra svenskar i mataffären. Skulle jag göra det på Ica Maxi så skulle jag antagligen mötas utav sura blickar. Men jag tror att det är många som sitter i min situation, som känner sig ensamma men inte vet riktigt hur dem ska lära känna nya människor. En nära vän till mig som flyttat till en större stad sa en gång att killar hittar hon hur lätt som helst via Tinder, men vänner? Varför finns det ingen vän-app? Varför är sånt här tabu att prata om i Sverige? I det här landet så ska allting se så bra ut, frågar någon hur du mår så är standardsvaret "bra". Säger du något annat så upplevs du som besvärlig. Återigen, varför är det så? Jag har tänkt skriva det här inlägget länge men inte vågat, nu gör jag det bara. Och jag väljer att avsluta med denna, enligt många desperata meningen, men jag chansar och ser vad det ger. Känner du för att hänga med mig någon dag? Tveka inte att höra av dig, jag är ganska rolig! :) 

Det vore ju synd om bloggen skulle dö ut bara för att jag flyttat till Sverige, inte sant!? Så ett inlägg vore ju på sin plats. Jag kan berätta om min sommar, då den är så gott som över nu. Trots en jäkla massa jobb och tråkigt väder så har jag haft en jättebra sommar! Fullt ös de stunder jag inte jobbat och jag har lyckats tagit upp kontakten med många vänner från förr men också en del nya vänskaper har fötts fram. Jag har varit i Köpenhamn och träffat mina guidevänner, jag och Amanda tog en roadtrip uppåt landet och hann med Liseberg, Varberg och Ullared. Festivaler (notera plural, jag var på tre st!) har besökts, en och annan vända till sommarstugan har det blivit och en del turer till grannlandet DK.

Men nu när jag jobbat konstant i 10 månader så bara slog det till på kroppen och jag börjar känna att jag snart inte orkar mer. Därför tog jag tag i saken och bokade inte bara en, utan två resor till mig själv i september. Dagen efter mitt säsongskontrakt som receptionist går ut åker jag till Kos för att spendera en vecka hos min fina guidevän Taru för att sedan flyga därifrån till Malta. Det känns konstigt att jag ska åka tillbaka till Malta, har inte varit där sedan jag flyttade därifrån för 2 år sedan vilket också innebär att jag inte sett Cissi sedan dess... Jag trodde ALDRIG att det skulle ta såhär lång tid för oss att träffas igen så nu kan jag knappt bärga mig när jag vet att det snart är dags! Min Malta morsa ♥
Så om två veckor ska jag bara jobba på brännan, och mitt största problem ska vara att välja vilken bok jag ska läsa. Relax till tusen procent, cant wait!
                                                                                                                                                  

Sedan jag flyttade hem så har jag lagt ner stor vikt vid att ta hand om mig själv. Både mitt inre och yttre, jag lägger ner mycket tid på träningen och att äta hälsosamt, jag har börjat rensa bort de där personerna ur mitt liv som påstår sig vara mina vänner men som så många gånger bevisat raka motsatsen. Jag vill bara må väl och ha kul, jag behöver inte dem där energitjuvarna. Jag har alltid varit rädd för att mista vänner, varit rädd för att bli ensam så jag har lätt förlåtit, gång på gång när jag inte borde gjort det, för att sedan bli sårad igen. Vad är det att mista egentligen? Nej just det, så denna gång tänker jag stå på mig. Jag har sedan några år tillbaka jobbat mycket på att vara ärlig och säga ifrån när det behövs vilket faktist har hjälpt mig mycket. Tar jag illa upp över någonting så säger jag det direkt till den personen så vi kan reda ut det istället för att jag ska gå runt och hålla det inom mig och sura typ. 

 

Jag är just nu en sådan person som jag tidigare hade placerat i kategorin tråkig, jag har ett jobb jag gillar, jag tränar, jag måste inte träffa mina vänner varje dag och jag nöjer mig med att vara hemma och kolla på film en lördagkväll. Men fan vad bra jag mår!